Då var det dags att ta tag i dagen, morgonen hade börjats och planen var satt. Men så förändrades något. Trots att dagen startat den tid det var tänkt och trots att ordningen av händelser följdes blev resultatet inte det önskade. Det blev något annat, planerna blev tvugna att förändras. Omständigheterna hade ändrats. Och är det något vi mer och mer är vana vid är denna ständiga förändring. Trots min kunskap om att allting är i ständig förändring kom frustrationen blandat med lite rädsla. Ska det aldrig bli som jag tänkt? Och hade jag satt mig ner och skrivit ner det på ett papper: Ska det aldrig bli som jag tänkt? Hade jag nog redan där insett hur jag skulle kunna svara på frågan. Men den vägen tog jag inte. Jag gick rakt in i det reaktiva, red iväg på känslan av frustration… vart tog det mig månntro? Rakt till tröttheten, motivationsbrist och uppgivenhet. Så att, när jag som bäst behövde kraft och kreativitet, ledde mina känslor mig till uppgivenhet och trötthet.
Lärdom av detta?
Nästa gång jag hamnar i en liknande situation behöver jag ta mig själv i handen (vi pratar bildligt) och vänligt och inkännande tillåta frustrationen finnas och passera och därefter ta tag i situationen. Alltså låta känslan gå över, antingen av sig självt eller med hjälp. När känslan passerat kan jag agera.
Hur gör jag för att känna och släppa frustration?
Mina bästa vägar att släppa taget om känslan är att känna att den finns och därefter göra något fysiskt. Promenera, träna eller cykla. Låta kroppen arbeta. Då försvinner den starka känslan.
Sammanfattningsvis behöver jag röra på mig för att få fatt i klokskaperna som finns inom mig.
Hur gör du?
Senaste kommentarer