Förändring och trygghet
Har reflekterat kring förändringar. Förändringar i stort och smått, både sammhällsnivå och individ. Att vi många gånger vill ha någon typ av förändring, men får inte till förändring för vi vill samtidigt behålla vår trygghet i det vi är vana vid.
De senaste åren har präglats av pandemin och när vi knappt hunnit pusta ut bröt det ut ett krig inte alltför långt bort från oss. Där många av oss har relationer men även känner rädslor för hur detta kan påverka oss, både direkt och indirekt. Det jag tänkt på handlar om hur vårt behov av trygghet, vårt behov av att veta vad som ska ske inverkar på att både starta och acceptera förändringar. Grejen är ju den att, säg att du initierar en förändring. Du har en insikt i att du behöver göra en kostomläggning för att hälsan påverkas av nuvarande kosthållning. Många gånger kommer då frågan – när du har gjort dessa förändringar, vad ska du göra då? Det jag funderar på är hur ska jag veta nu vad jag ska göra då? Att vilja veta vad som ska ske i framtiden hänger ihop med tryggheten – när jag gör detta så blir det så här. Men i livet pågår ständiga förändringar och vi initierar även en del själva.
Så nästa gång du ställer frågan till dig själv eller någon annan om vad som händer när hen gjort förändringen som hen avser att göra. Vad handlar det om egentligen? Och är det möjligt att med dom ögon du har idag, veta vad som blir sedan?
Jag tror att ibland behöver vi våga lyssna på den där röste när den kommer. Att göra den där förändringen. Utan att veta alla steg från A-Ö, du kanske har koll på A-C och det kan vara gott nog.
Senaste kommentarer