Vidacore blogg

Jag kan ha fel – om tillit och öppna dörrar

Jag kan ha fel – om tillit och öppna dörrar

Tillit

Slår ihop boken och tänker: undrar vad jag får med mig när jag läser den om ett år. Ser verkligen fram emot att ta fram boken om ett år igen då jag nu la ifrån mig den med lite sorg över att den var slut. Redan nu inser jag alltså att detta är en bok jag kommer läsa igen och redan nu inser jag att det finns andra områden än de jag fokuserat på nu som kommer kännas viktiga om ett år.

Det som fångade mig mest i boken var tillit. Tillit till att det som ska ske det sker. Inte på det sättet att lägga sig tillbaka och vänta utan att istället möte världen med tillit. Inser att det är något jag behöver träna mer på. @Björn Natthiko Lindeblad skriver om att han gått genom dörrar som öppnat sig för honom och min omedelbara känslomässiga respons på det var att det var väl lätt för honom, eftersom det öppnat sig dörrar för honom. Men för mig har det minsann aldrig gått så enkelt, jag har kämpat för att komma framåt! Men så tänker jag vidare, för enkelt kan det ju knappast vara att vara munk i 17 år. Att komma hem till Sverige igen och att dessutom få en svår sjukdom. Kanske den första responsen var lite primitiv.

För det handlade ju inte om att det var enkelt. Han skrev ju om att han gått genom dörrar som öppnat sig för honom. Och då vaknar nyfikenheten till liv, vad menas med att gå genom öppna dörrar och hur märker jag det? Har jag ens tittat på öppna dörrar? Det ligger ju ändå något i det där man säger om att det du fokuserar på får du mer av. Jamen då kan jag ju testa att fokusera på att gå genom öppna dörrar. Inte utifrån de dörrar jag vill ska öppna sig utan att verkligen gå genom öppna dörrar. Och tro på tusan, när jag la mitt fokus på detta öppnades plötsligt nya dörrar, nya möjligheter. Vilket tar oss tillbaka till tillit. När jag fokuserar på att se dörrar som öppnas då kommer det att ske, inte exakt de dörrar jag vill och inte exakt när jag vill. Men dörrar kommer öppnas.

Har du läst boken och vad tog du med dig? Och har du inte läst den, gör det och låt mig veta vad som talade till dig!

Välmående och prestation

Välmående och prestation

Välmående och prestation

Hur tänker du kring att sätta välmående och prestation i samma ram – en självklarhet eller verkar det underligt?

För några år sedan fick jag en reflektion till mig som varit en följeslagare sedan dess – personen ställde frågan: har du tänkt på att du separerar prestation och välmående. Hur skulle det vara om du satte ihop dessa, så att välmående och prestation hänger ihop. Minns att jag sa att det kan jag tänka lite på och samtidigt tyckte jag att det var en alldeles underlig synpunkt, sätta ihop välmående och prestation! Prestation var för mig något som disciplinerat skulle utföras och välmående prioriterades sist på listan om tid fanns över (vilket det sällan fanns).

Men ändå, i det där rummet, vid det där tillfället hände ändå något. Som en kardborre satte det sig fast en tanke i hjärnan och nyfiken som jag är började jag utforska detta mer. Nu påstod ändå en person som jag har tillit och respekt för att det är görbart för henne och då kanske det är görbart även för mig. För tänk om det faktiskt gick att prestera utan att det blir på bekostnad av välmående – vilken grej! Och ur den där tanken föddes idén att testa mig fram och kombinera välmående och prestation.

Hur började jag att träna för att bana upp nya spår i hjärnan? Utifrån en helhetssyn på de mänskliga behoven startade min utforskarresa. Det jag hittills lärt mig kring detta är att återhämtning och reflektion är den stillhet som behövs för att kunna vara kreativ och utvecklas framåt. Så att min tidigare idé om att prestera och köra på motverkar alltså en sann utveckling eftersom då blir det ingen kreativ utväxling.

Stillhet och reflektion får jag när jag gör motsatsen till det jag gjort mycket innan. Det kan vara via mindfulness och yoga, men också andra rörelser som ett intensivt löppass. För när jag varit mycket i huvudet behöver jag in i kroppen istället.

Skulle du vilja träna upp nya spår och vad skulle det kunna vara?

 

Beslutsfattande

Beslutsfattande

Genomtänkta och snabba beslut

Vi står alla dagligen inför olika typer av beslutssituationer och ibland känns det svårt. Vi vacklar mellan kör, kanske och stopp. Men vad är det som gör att det är så svårt egentligen, är det så att vi inte alltid har koll på vart vi vill. Vi ska välja allt ifrån vilka kläder vi ska ha på oss – till kosthållning – till startegiska beslut i yrkeslivet. Det ska gärna vara genomtänkta och väl avvägda beslut och gå snabbt. Hur är det ens möjligt? För hur klart är det egentligen för oss vart vi vill och hur vi ska komma dit? Jag lyssnade på ett intressant webbinar från Kandidata med Bodil Jonasson där hon talade om coaching utifrån att det var som en buss. Coachen är bussen och plockar upp personen på hållplatsen och tog den vidare till önskad hållplats. Ett mycket talande sätt att beskriva coaching tycker jag eftersom det bildligen beskriver vad coaching handlar om. Men jag tänker på alla som står där på busshållplatsen och är på väg någonstans, för det är vi verkligen i dagens samhälle. Alltid på väg, alltid fylld kalender, alltid ont om tid… Det kanske är att generalisera lite mycket, men jag tror att du ändå förstår hur jag tänker. För vi fyller verkligen våra dagar med viktiga möten, viktiga arbetsuppgifter och intressanta fritidsintressen. Men allt det där som dagen fylls av, kommer det ta mig dit jag vill? Eller åker jag bara med någonstans? Jag är övertygad om att när vi vet vart vi är på väg, vart vi vill är det enklare att ta beslut. För då kan vi checka besluten mot önskade läget – tar detta beslutet mig närmre eller längre ifrån dit jag vill.

Har du tänkt på vart just du verkligen vill – egentligen? 

 

När det skaver och att göra lite till

När det skaver och att göra lite till

När det skaver och vad jag då kan göra!

Jag har, liksom de flesta, fått nog av denna pandemi. Det har pågått i över ett år och människor har haft det tufft och alla har drabbats på olika sätt. Men alla har drabbats. En del har själva blivit sjuka och andra känner någon som blivit sjuk. Någon har blivit av med jobbet eller fått ändra sitt arbetssätt. Hälsa, arbete och relationer är bara en del av områdena som vi påverkats inom. Oro, rädsla och uppgivenhet är känslor som jag tror att många känner igen sig i. Givetvis finns det bra saker också som kommit ur pandemin, förändring och utveckling har alltid flera sidor. Men vad jag nu mest tänker är att jag har fått nog av detta, mitt hjärta är till bredden fyllt av att nu räcker det!

Alldeles nyligen bad jag våra medarbetare att göra det där lilla extra för att minska smittspridningen, göra det de gjort riktigt bra under det senaste året ännu bättre. Skruva på sina smittskyddsåtgärder ett varv till. Och vad kan då jag göra själv, hur ska jag skruva på det jag redan gör? För jag vill bidra, av respekt för alla som drabbats och av respekt för mig själv. Jag vill göra något för att få stopp. Så jag går in och hjälper till att vaccinera en gång i veckan fram till sommaren. Och frågan jag fått är, hur ska du få tid till det då? En adekvat fråga när tiden redan är fylld med jobb. Men jag väljer att lägga saker åt sidan, för detta är viktigt. Det är viktigt att vi får fart på vaccination. Det är viktigt att människor kan börja leva utan oro, rädsla och uppgivenhet relaterade till pandemin. För vi behöver lägga detta bakom oss och istället ta tag i allt det där som hänt med oss under pandemin, både fysiskt och mentalt.

Hur kan du bidra och göra det där extra för att stoppa smittspridningen?

 

Önskad känsla

Önskad känsla

Önskad känsla

Vad vill du ha för känsla på söndag kväll.

För ett tag sedan ställde jag på fredag eftermiddag frågan till personer i min närhet: Vad vill du ha för känsla på söndag kväll? Frågan mottogs först med skrynklad panna och ett frågetecken – känsla? Du menar vad vi ska göra? Nej inte göra – känna!

Numera har frågan landat in och är mycket användbar, hur vill du känna ikväll, hur vill du känna mot slutet av veckan. Men vad är då syftet med detta? Jo, det handlar om att när jag börjar tänka på hur jag vill känna, blir det tydligare vilka aktiviteter jag ska välja. För då kan jag använda mig av känslan, tar denna aktivitet mig närmre eller längre ifrån min önskade känsla. Ett sätt att styra för att få dagarna / helgen som jag önskar! Det är jag som håller i ratten! Jag sätter känslan som mål för att styra mitt liv mot precis det jag vill ha.

Valda sanningar

Valda sanningar

Valda sanningar

Fick en kommentar på ett inlägg på sociala medier som jag gjort och det skavde lite grann. Kände att jag ville försvara mig för att jag valde som jag kunde utifrån att det fanns inget annat alternativ till mitt val. Men så fortsatta det att skava och då blev jag lite nyfiken på det. Om det nu var så att jag sa ”sanningen” varför kändes det ändå inte bra? 

Kopplat till kunskap och inspiration jag tagit del av insåg jag vad det handlade om. Vad skavet bestod i. Jag hade valt en sanning som hindrade mig från att göra på annat sätt. Mina hinder var inte helt förankrade i den verkliga situationen utan något jag målat upp ock som blev ”sant” för mig. Genom kommentaren fick jag möjlighet att titta på mitt hinder och fundera på vad som var det verkliga hindret och vad som var något jag skapat själv. Insikten gjorde att jag faktiskt kunde tänka runt hindret och därefter öppna för nya lösningar. Och naturligtvis kan jag inte annat än att le åt mig själv och hur jag krånglar till saker 🙂 

 

 

Problemlösning

Problemlösning

Problemlösning

Har du någon gång upplevt att problem tornar upp sig som ett massivt berg framför dig? Det dyker upp hinder och problem och det enda du inledningsvis kan se är den där väggen. Som ett stort massivt berg som hindrar och det som sker känns olösbart. 

För många år sedan träffade jag en person som gav mig ett nytt sätt att se på problem. Minns inte det dåvarande problemet, men minns orden: ”visst ska det bli spännande att se hur detta löser sig”. Jag har ofta med mig den frasen och har på senare tid insett att detta är en variant av perspektivskifte och en hjälp för min hjärna att hitta lösningar. För att ställa mig och stirra rakt in i den där bergväggen kommer inte att hjälpa mig att finna lösningar, jag kommer då fortsätta ha full fokus på problemet. 

När jag lyfter blicken och och kikar på problemet från ett annat perspektiv, då öppnar jag möjligheten till kreativa lösningar och kan på lättare sätt ta mig vidare från problemet och mot lösningar.